2See

Igår åkte jag tåg för att träffa världens bästa Berit i Karlstad som bjöd på världens bästa paj. Plåtade lite för Försvarsförbundet och åkte tåg igen. Idag åkte jag bil, plåtade prästen Rebecka och hennes fru Maltilda för Lättläst förlag, åkte bil igen, plåtade Krister och hanns fru Anna, också för LL och åkte bil hem. Däremellan hann jag bli officiell fotograf för Augustpriset och indragen i Svenska rallyt i februari. Vore synd att klaga på ensidighet i vardagen. Tack Kilen för jobbet, skall komma ihåg dig i mitt testamente!Matilda och Rebecka tycker om varandra. Helena E Källgren plåtade.Krister och Anna tycker också om varandra.Och jag gillar Berit!

Det går bra nu, ivarjefall för några av mina kunder. På tidskriftsgalan vann Svenska turistförenings magasin Turist i klassen årets bästa förstasida, Familjemagasinet Äventyr vann klassen årets omgörning och så är två av orienteringsdamerna nominerade i idrottsgalan. Stort GRATTIS till Anders Tapper och Mårten Leo på Turist, Veronica Linarve och Michael Tjelder på Äventyr och så håller jag alla tummarna för Helena Jansson och Tove Alexandersson på kommande Idrottsgala.Jag och Veronica på uppdrag för Äventyr i norra FinlandFlyga drake, ett reportage för TuristHelena Jansson på väg mot seger i Globen?Dagens rykande färska Skogssport pryds av en bild jag tog i skogarna runt Järfälla för ett par veckor sedan.

Frågan jag ofta ställer mig när jag får ett magasin jag medverkar i är varför dom valde si eller så, vart tog den bilden vägen och varför är den bilden med. Kill your darlings heter det som bekant. Bilderna nedan är inte publicerade i senaste Stopover men visst finns det hopp för Grekland efter lite …… eftertanke i värmen …… och med lite vind i seglen …… så finns det säkert hopp om …… lite flyt igen!

Efter en vecka med dåligt väder på Malta var det faktiskt skönt att komma hem. Eländet fortsatte igår också med 900 kronor i p-böter och en sönderslagen blixt. Men sen vände det och när då de två färska magasinsomslagen från Kollega och Stopover möter mig på skrivbordet känns dom nästan våtvarma.Våtvarma omslag från Stopover och KollegaRhodos jobbet var betydligt hetare jobb än det nyss avslutade på MaltaHon bestämmer vad ni får se

Alla väntar på bussen på Malta

I slutet på 80-talet besökte jag Malta för första gången. Mitt största minne från det besöket var dom gamla klarfärgade bussarna från 40-50 talet med skinande crom-detaljer. När jag idag valde lokalbuss för att återse Blue Grotto området var bussarna sedan åtta veckor skrotade tillplattade borta och no more! Hur tänkte ni där regeringen? Skrota ett kulturarv, varför inte göra ett vandrarhem, museum, nattklubb eller rentav avvakta och se om det nya alternativet fungerar först? När det nya bolaget Arriva tog över har det blivit en katastrof i lokaltrafiken. Idag åkte vi en 15 km kort sträcka som tog 1,5 timme, passagerararna skrattade tillsist åt eländet. 50 minuter senare när anslutningsbussen äntligen behagat ankomma tog det ”bara” 30 minuter för de återstående 3 kilometrarna. Totalt 18 km på 2 timmar och 50 minuter, världsrekord, måste gå fortare i en taskigt uppladdad permobil med punka  i uppförsbacke. När vi skulle tillbaks från dom fantastiska blå grottorna hamnade vi, tillsammans med 70 andra passagerare ca 5 km längre bort och 1,5 timme senare i fel stad!  Taxi? Var finns en taxi? Inte långt bort tack och lov och 250 kr fattigare men otroligt mycket lyckligare anländer vi dom sista 1,9 km till hotellet i ST Julian 15 minuter senare. Malta är numer en väldigt stor ö , ivarjefall med buss och alla malteser vill se en återgång till det gamla systemet, dvs det som är skrotat platt, skrotat och definitivt  no more. SL eller Arriva, SL eller Arriva, SL eller Arriva, tar nog bilen när jag kommer hem iallafall.
Nya bussbolaget Arriva är inte riktigt med på 2010 taletOch Malteserna vill ha et snabbt slut på eländet

Som fotograf har jag ibland förmånen att leva ett Tintin liv. Imorgon har Steven Spielberg och Peter Jacksons filmversion av Enhörningens hemlighet världspremiär och jag minns speciellt två egna äventyr med anknytning till filmen. 1998 jobbade jag på Aftonbladet och det var den sommaren som världens äldsta champagne skulle lyftas från havsbotten utanför Rauma i Finland. Reporter Jens Kärrman och jag flögs över till grannlandet i öster. Vi höll tummarna för att lyftet skulle genomföras då ett antal tidigare försök stoppats av dåligt väder. Den samlade svenska presskåren hyrde en lokal fiskarebåt med tillhörande skeppare och lade oss intill fartyget som skulle bärga lasten från det förlista ”Jönköping”. Förhållanderna var perfekta och flaskorna plockades upp. Ett intensivt arbete vidtog för att försegla de gamla korkarna på flaskorna. En tunna med cognac lyftes också upp men utsöndrade den värsta stank jag någonsin doftat och var också odrickbar. Flaskorna auktionerades senare ut i London med ett utropspris av 6.ooo kronor styck. Vill ni veta hur den smakar? Goood, pressbåten fick nämligen en pava att dela på och den gamle DN fotografen Leif Engberg har säkert kvar tomflaskan. Andra äventyret var i maj förra året  då jag fick ett samtal från Malcom Dixelius som ledde till en äventyrlig dag. Efter ett par timmar i ribbåt var vi framme vid fartyget Icebeam någonstans mellan Gotska sandön och Estniska Dagö. Uppdraget var att ta stillbilderna till en film på uppdrag av National Geographic. Den 350 år gamla träskulpturen ”Hoekman” skulle lyftas upp  från vraket ”Spökskeppet”. Med hjälp av en stor gripklo som manövrerades med joysticks och tv-skärmar från kontrollrummet på Icebean lades skulpturen i en bur som dykare mötte upp på grundare nivå. Till skillnad från Tintin publiceras dock mina jobb och en bild är med i filmen och en annan finns på NG hemsida. Om en stund bär det av till Malta och imorgon sitter jag självklart som klistrad i en av Valettas sex biografer.Första klunken av världens äldsta champagneInte helt pålitliga korkarMalcom Dixelius påminner lite om kapten Archibald HaddockFrån styrbryggan på Icebeam plockades ”Hoekman” upp med hjälp av en fjärrstyrd gripkloTill skillnad från Tintin får jag mina jobb publicerade

En bild från en av mina och Henriks otaliga basketuppdrag i Täljehallen, det var på filmtiden och det var INTE bättre förr.

Idag träffade jag en gammal vapendragare från tiden på Länstidningstiden i Södertälje. Henrik Schöldström och jag har bevakat en och annan basketmatch tillsammans. Nu har Henrik äntligen hittat hem efter mer än 20 år på LT sporten. I somras började han nämligen jobba på Basketförbundets kommunikationsavdelning och nu korsas våra vägar igen. Förutom att diskutera Basketförbundet bildmaterial så pratade vi om varför 210 cm basketlegendaren och frilanskollegan Sten Feldreish kör runt i världens minsta bil?Stene – Jag behöver ju inte en större bil!

Minns mina ljuva år fram till 40. Då var det aldrig några problem att äta vad och hur mycket man ville. Dessutom var allergier inte något som bet på mig. I går kväll plåtade jag Ericsson Globes nya menyer, såg otroligt läckert ut. För en man som befinner sig över 40 sträcket och blivit en småfet rödvinsallergiker som kämpar med LCHF, Atkins, GI och alla andra metoder till beach 2015 eller kanske 2016 gäller det att ha moral, hööög moral. Dessutom är jag alltid bilburen så den där champagnen förblev oöppnad. Att hälften av en god middag består av synintrycket stämmer mer än väl kan jag intyga! Har klämt ner 7 kilo på ett par månader nu och när målet är nått lovar jag att komma tillbaka och frossa, men dit är det fortfarande många kilon till tyvärr.

Det behövs kanske en ny babyboom i Norge för att fylla på med norsk arbetskraft?

Har varit i Oslo några dagar nu och utan framgång letat efter norrmän. Verkar som norrmannen är en utrotningshotat varelse här. Överallt jobbar det svenskar. På restaurangerna – svenskar, i hotellgaraget – svenskar, i souvenirkiosken på centralstationen – svenskar, på lagret – svenskar, på bygget – svenskar osv … Min son och halva hans klass har flyttat hit för att jobba. Imorgon åker jag hem igen och det första jag skall göra är att gå in till min granne Gulla, hon pratar ivarjefall norska.

Är det här i Vigelandsparken dom gömmer sig?

Rödlistade norrmän?

Helen E Källgren och jag fick äran att göra Rapparen Petter Alexis till vår bok som kommer hösten 2012. När? Idag SÅ klart! Var? Kocksgatan SÅ klart! Hur? Mikrofonkåt SÅ klart! Tack till TV4 för lånet av micken, Henrik Svidén för stativet och Petter för att du signerade böckerna.

Carolina Ström, en färgklick i tillvaron

Läste någonstans att var sjätte människa på jorden har någon gemensam beröringspunkt med varandra. Carolina Ström från skolan makeupstudion hjälpte mig sminka inför en företagsplåtning på Globen igår. Carolina kommer från Vansbro i Dalarna och när jag frågade vad hon sysslat med tidigare svarade hon att hon jobbat på simhallen i Vansbro. Drog mig till minnes att jag och frilansreportern Ann-Helen Meyer von Bremen gjorde ett reportage om en familj för Sveriges Natur där uppe för något år sedan och att mannen också jobbade i simhallen. Det visade sig var Carolina förra chef Tapani Röyttä vi besökte den gången. Världen är bra liten konstaterade vi båda. Senare igår kväll sjunker jag djupt ner i en stor röd fåtölj för att kolla in Landet Brunsås. Vem dyker upp som gubben i lådan i det programmet? Jo såklart Ann-Helen Meyer von Bremen! Cirkeln var sluten. Carolina är klar med skolan om ett par veckor och beredd att rycka ut med sin stora rullande sminkväska. Om någon behöver lite färg i tillvaron når ni henne på carolinasmakeup@hotmail.comCarolinas förre chef Tapani Röyttä med sin familj plåtade jag på uppdrag av Sveriges Natur i april 2008.Bra jobbat Carolina, det gör vi om.Landet brunsås gänget med Henrik Schyffert, Lotta Lundgren och Erik Haag plåtade jag inför seriestarten i Villa Källhagens kök i januari 2010 på uppdrag av Scanpix.Ann-Helen Meyer von Bremen i aktion när hon håller i en test av ekologiska viner för Naturskyddsförening. Bilden tagen på uppdrag av Sveriges Natur.

Det är mycket med maten nu. Landet brunsås rullar på och vi konsumenter börjar äntligen ifrågasätta vad vi stoppar i oss egentligen. Den billiga prislappen på maten blir kanske ack så dyr i slutändan. Marina Queiroz och hennes kompisar tog saken i egna händer och startade föreningen Matparken i Uppsala. Jag besökte dom två gånger för ett reportage som publiceras i senaste Kollega. Första gången sken solen ända fram till odlingen och där öppnade någon en kran och allt vatten som fanns i himlen vräkte ner, bara att rulla hem mot Värmdö igen på översvämmade Uppsalagator. Andra besöket några dagar senare blev en skön kväll ständigt med en nyplockad böna i mungipan. Sugen på att starta en stadsordling, just do it…Marina Queiroz i spenaten, eller rättare sagt i majsen.

Plåtade barnvakten Julia Engström som leker med 2 åriga Nathalie. Ett jobb för Entreprenör i Vasaparken idag. Det var några år sedan jag själv tillbringade dagarna på Almedalens lekplats i Visby med sorkarna små. I förrgår flyttade min äldsta son till Oslo för att jobba och det blev otroligt tomt i huset. Men tiden rusar som bekant iväg i en rasande takt när man har kul och snart fylls säkert huset upp av barnbarn. Det är då jag skall rekommendera Julia på nannynu.se…

Första uppslaget i Sveriges Natur

Har hört att det finns gott om svamp i år. Förra året var jag och Michaela Lundell ute en heldag på Gålö med Stockholms svampvänner och Sveriges Mykologiska Förening. Dom var inte så intresserade av den ätliga svampen precis utan letade upp en mängd små och udda arter för att studera närmare i sina luppar. Reportaget finns att läsa i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur som kom ut i förrgår. Ett annat svampreportage gjorde jag tillsammans med Mats Ottosson på Gotland, då med betydligt godare resultat. Tryffelsaffarit hittar ni i Resemagasinet Äventyr som kommer ut idag. Vi får väl se om det dyker upp något svampjobb även i år, annars får det bli Hötorgets svampförsäljare på väg mellan jobben inne i stan.Tryffelhunden Java in action

Tryffel är en krydda i tillvaron

Ärggrön kragskivling, bara en sån sak

En regnig dag som denna tyckte vi det var synd att sitta inne och uggla så Helena E Källgren och jag avfyrade starskottet för vår bok som kommer i augusti 2012. Vi träffade Caroline af Ugglas på Jan Wallmarks galleri på Karlavägen 17 där hon idag har vernissage på sin självporträttsutställing. Första mötet med Caroline var för några år sedan i hennes hem då uppdraget var att för Dagens Nyheter porträttera henne inför stundande Janis Joplin plattan. Min son tycker förövrigt att jag bör fundera över mitt klädval, speciellt dom närmast golvet, hmm …